Den Lilla Lejonmannen

"Nånstans slog klockan fyra..." hör vi alla givetvis eka genom våra lättgungade melodiösmeloner. Tyvärr är ju inte detta mitt gamla publikationspalats då jag förmodligen hyllat Pluras pojkar och låten i fråga. Nåväl. Drygt två veckor har gått på mitt 25:e levnadsår och inte fasen är jag mycket klokare inte. Jag tror fortfarande på evolutionen och att Tupac en dag kommer återuppstå. Skämt åsido! Jag lever, jag mår, jag trivs. Mycket tack vare nya eldsjälar och bekantskaper som förgyllt min tillvaro på sistone. Det jag förmodligen lärt mig mest i och med denna åldersmilstople är hur den ostoppbara gestalten vi kallar livet aldrig kan sluta överraska en med små glädjedängor som bara tar en längre och längre fram på den här lyckojakten alla citatkonton alltid babblar om på sociala medier. Varken ris eller ros till dessa mediamoduler. De hjälper ju förmodligen en hel del vilsna människor varje dag, och vi har väl alla vandrat längs den blödiga boulevarden både en och annan gång i våra dar. Hur som haver! Nu till helgens hisnande humoresker. Ni minns de här eldsjälarna jag pratade om i början av inlägget? En av dessa fyllde faktiskt mitt dubbla och det firades med dunder och brak i smultronställiga Storhamn där solen aldrig tycks sluta le (förutom när det faktiskt blev regn och åska på söndagen då...). Det blev allt från hjärtrörande tal till eskalerande karaokesång, beblandat med kvalitetsmingel och andra majestätiska mysigheter. Jag badade badtunna och jag plockade bär, innan tiden drog våra sällskap isär. Lurig jäkel den där tiden... Ska alltid sabba stämningen hela tiden. Än en gång har jag bevisat mitt icke-besläktande med Tiger Woods då jag på något mirakulöst sätt lyckades pricka av denna bekostade badtunna. Från inte speciellt långt avstånd heller. Så kanske behövs ett antal brutaliserade besök på den rofyllda rangen i Rönnbäcken innan jag ska försöka "chillslå" strax bredvid en nyköpt badtunna och en lätt inglasad altan. Oavsett vad skänkte det ett av många goda skratt som denna guldkväll bestod av och inläggets färgstyrkande titel vill jag translatera till den mer sanningsenliga "fulla AV kärlekens GRUND" då det inte var en kväll i alkoläskens överflödiga tecken. Det var en kväll med en familj och släkt som jag fullkomligt bedårar och tycker om mer och mer för varje dag som går. Då jag är en av känsloskallrandets förlorade söner uttrycker jag mig alltid lättare i denna förbindelseform och jag vill bara säga att ni tamigtusan rockar. Så tack för er existens och tack för en förj*vla bra helg. Ops, blev visst lite av ett hyllningsinlägg det här ändå... Haha, vi hörs.