Den Lilla Lejonmannen

Ångestfylld som en jäkla krigsveteran sitter jag nu här tre vilda partydagar senare med en sentimentalitet värre än en hela Håkan Hellström-albumet ovan och en bakishjärna skrynkligare än skjortorna jag just packade upp ur min gamla Fastec-väska... Helgen var pure awesomeness rakt igenom och rolig från minut ett då jag och mina gamla livsuppmuntrare till Gbg-superhjältar chitchattade och flumlarvade oss igenom de oförutsägbara nöjeskvällarna som vi alltid gjort och brukar. Blir liksom ALL IN på en helt annan nivå där nere, då omgivningen är något mer omväxlande än de två "nattklubbarna" vi har i vinterhålan här uppe och man faktiskt kan bli så där Hangover-grisig som Stu, Alan & gänget så ofta blir... Fick lite closure på andra fronter också, därav den dystra bloggtiteln ovan, vilket kändes både tungt och skönt. Men don't you worry child, säger jag bara till mig själv, everything is gonna be okay och allt det där... Ett som är säkert är att jag och mina homeboys i sydväst kommer joinas igen nån helg framöver och spåra på minst samma mobilskärmskrossande manér! Lär vi aldrig bli för gamla för, så God bless those guys :-) Aja, nog om helgen som just varit. Nu väntar en något ansvarsfull ledighetsdag med städning, tvättning, passfotning (heter det så?) samt allmän jäkla uppladdning för kvällens grymma drabbningar då Milan och Brynäs ska få smaka på lite oförutsedda framgångstungor mot mina tappra hjältar i de älskade motståndarlagen. Så tagga för det! Nu ska jag få i mig lite frukost och sedan försöka fånga dagen så gott som det går. Cheers & love.