Den Lilla Lejonmannen

I skrivarstugan ikväll har vi en del novemberhelgssummering att beakta. Den spenderades i min kära hemstad Skellefteå och förgylldes av diverse återföreningar kombinerat med läskiga utklädnader och annat allhelgonigt. Inte från mig då, men från andra fanatiska högtidsspecialister. Hade vissa planer på att dyka upp som Tiger Woods men hade varken golftröjan eller den attraktiva ex-frun för att manifestera maskeringen. Men nästa år säg! Eller nästa... Aja, mycket trevligt i alla fall och även om man är sliten som en lemurskötare idag var det värt varenda liten fysisk uppoffring. Idrotten gick bättre denna helg också, så man är någorlunda återuppstådd på den hoppfulla hängivenhetsfronten då majoriteten av mina favoritlag tycks gå mot lite ljusare tider. I övrigt en ganska stillsam tillvaro för tillfället med en kommande arbetsvecka mixad med klassisk Walking Dead-inledning följt av svartgula hockeymatcher, portugisiska polisfilmer och allmänt kvalitetsumgänge. Förmodligen aningen disiga årstidstransformerande veckomorgnar med en trolig droppe novemberregn för att bokstavligen skölja igenom den själsliga kraftlösheten. Nåväl! Likt en Fågel Fenix reser jag mig alltid med de dagliga utmaningar jag kan tänkas stå inför och flaxar iväg så gott jag kan varje gång. Har även uppenbarat en viss avslappning i hela den här tidigare påskyndade levnadsprocessen man så gärna vill framspola och skjutit fram bygget av den här plötsliga förändringströskeln vid porten till framtidsstudion man så länge velat beträda med auktoritet och bravur. Men för att lämna det här överpoetiska för ett tag... "Tid och tålamod ger mer än styrka eller passion" som en viss fransos en gång sa, och där instämmer vi nog allihopa! Och med den baguettebetrodda levnadshypotesen avrundar vi nu helgens dividerande inlägg. Ta hand om de ni älskar. Peace