The doctor in me
Kategori: Insikt
Vi har alla såna där kvällar där vi bara ifrågasätter allting, och det hade jag igår. Jag ifrågasatte allt ifrån gravitationsteorin till varför min spis endast har tre stycken kokplattor. Det ledde inte riktigt nånvart men den själsliga blödighetsandan växte ändå fram med de förhäxande förfriskningar man hällt i sig under aftonens tidiga timmar.
Det spelar ingen roll att jag grät lite till "The Evolution of Walter White" och "Ryan Hurst goodbye" för femtioelfte gången (tunga Youtube-rullar, checka dem out). Såna här kvällar kommer man ofta till en stor, och i grunden självklar, insikt. Man spekulerar i framtid, dåtid och givetvis nutid. Vilken som är mest givande att begrunda sig över låter jag vara osagt, men den förstnämnde är mest lärorik förstås. Speciellt om man har det praktidiotiska förflutna som jag har.
När jag spolar framåt så krossas mitt hjärta lite grann. Vem älskar jag mest? Vad vill jag göra med allt? Och varför i h-vete vill jag något av detta? Vaknar med den dagliga känslan av att vara fast i en ond cirkel där oavsett vad jag gör, och oavsett när jag gör det så blir det fel beslut. Känns som jag går till en slags uppseendebankomat och varje gång jag försöker få ut nåt förnuftsförebyggande, så får jag endast ut en liten lapp där det står enkelt formulerat "VAKNA UPP". Vad det nu innebär ska jag ägna min kommande tid på att försöka lista ut.
