Den Lilla Lejonmannen

Efter ett drygt kvartal av oförlåtligt skrivarstillestånd är jag nu tillbaka på min själsutdelande livsuppdateringstron för att leverera mer eller mindre orytmiska anekdoter och skildringar av det man kan referera till som "min vardag". Delvis för att upprätthålla min djuptänkande förläggningsvänlighet och delvis för att det är något jag bannemig behöver i min vardag, har jag upptäckt. Så länge jag inte skriver relativt regelbundet känns det som att det är något som saknas i min stundtals gråaktiga fritidsverklighet, även om detta uppehåll varit ytterst färgglatt med veckor och helger man kan rama in med enorm guldkant och fylla i med penslar kraftfullare än de som framställde självaste Mona Lisa en gång i tiden. Även kallat sommaren i Skellefteå för ni som inte kunde räkna ut det innan! God bless för den alltså. Nåväl. Framtiden då? Oviss som slutet av ett Suits-avsnitt för tillfället men jag har i alla fall begrundat min inre synbild en aning och spikat med en enorm drömhammare att någon form av publicist är det jag kommer sträva efter med hela mitt hjärta och själ framöver. Känns skönt att vara lite "closed" på den fronten, och faktiskt ha ett mål med det jag inte riktigt kunnat kalla liv under vissa små perioder av min äldre ungdom. Även om jag fortsatt bestiga det här felbeslutsberget en gnutta de här månaderna har jag nu lite större uppsikt och ransonering över mina framtida val och befästningar på det som ska forma det sista av den oformade skulptur jag faktiskt är. Oroa er inte, ni skeptiker där ute. När jag bestämt mig för något så finns det ingen väg två eller tre, utan bara en enda ordentlig raksträcka till det jag ställt in mig på att utföra. Så nu är det bara att accelerera upp och ta mig genom denna så jäkla gott jag kan! Cheers, kamrater. Kul att vara tillbaka igen.