Den Lilla Lejonmannen

Hallå i sommarstugorna!
Jag är tillbaka i detta oregelbundna frispråkighetsforum för ännu en lista. Denna gång är det annat skrivmaskinsljud i bloggskällan däremot. Nu ska det listas låtar från Svea rike moderland och jag ska utnämna mina tio favoriter genom alla tider (sett till låttext och/eller medförande känsla). DOCK med visst förbehåll: jag får inte ha mer än en låt per artist. Jag ger er - Sammes svensktopp.

10. Nordman - Vandraren
Det osar en stark nostalgidoft runt denna etnorockdänga då det var den första singel jag fick päronen att bli spyless på genom att spela dag ut och dag in på min CD-spelare. Jag upplever den som underfundigt mångsidig då låtfrasen “det gör ont men gå ändå” kan tolkas som en kamp för att överrumpla både fysisk och psykisk motgång. Håkan Hemlin sjöng sig i alla fall med buller, bång och befogenhet in i den svenska klassikerhistorien.

9. Den svenska björnstammen - Hoppas det är du som förstör
Norrköping ger ofta intrycket av att vara en rätt uppmuntrande plats, vilket detta electropopgäng i regel exemplifierar men i det här fallet tar vi en vandring längs en av stadens mer melankoliska gator. Jag menar “hoppas det är du som förstör, så jag kan ångra utan ånger” är en fras ur en låt som tydliggör en kamp för att upprätthålla en gammal men betydelsefull relation. Lägg lite sorgfyllt pianospel och ett sound som påminner om en deppig filmscen på det och du har ett (i mina öron) musikaliskt mästerverk.

8. Håkan Hellström - Din tid kommer
Vi håller oss kvar på Västkusten med en dragdänga från kungen på den svenska indiepoptronen. Han må ha en hel uppsjö av låtar som går in på en lista av det här slaget men kombinationen låttext/känsla sätter denna i främsta rummet. Jag menar, lyssna bara på signaturfrasen: “res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel - DIN TID KOMMEEEER”. Ja, Håkeye. Om du ser det så kommer den nog fasen göra det.

7. Amanda Bergman - Vintersaga
En hänförande tolkning av Ted Ströms proggrockklassiker från 1984. Bergman plockar upp den med sin suveräna soulröst och tar den, precis som texten antyder, hela vägen från Pajala till Marstrand and beyond. Hon implementerar sitt egna sound så väl att du gör en andlig glidflygning genom den geografiska Sverigetripp låten bygger på och när den är slut kommer faktiskt den känsla hon avrundar allt med - för det är då som det stora vemodet rullar in.

6. Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull
För evigt på väggen i ett fiktivt Hall of Fame-museum för svenska ballader. Det är så mycket vånda, så mycket ångest, så mycket ängslan men JÖSSES AMALIA så vackert det blir. Pluras riviga rökröst är det perfekta språkröret för att förmedla allt detta till lugna, harmoniska toner och du blir så uppsnärjd i det blå att du inte ens reagerar på att den är över 6 minuter lång. Den hade nog kunnat vara 6 minuter längre.

5. Hästpojken - Utan personlig insats
När depp blir till pepp… Ja, det är en konst som Hästpojken kan bemästra och här gjorde dem det så bra att det resulterade i IFK Göteborgs officiella hymn. För deras vän Joel Alme tolkade denna dubbelt upp och jag tror mig förstå varför. Melodin är nämligen så hejdlöst förtrollande att du kan sätta nästan vilken text som helst som triumferande topping. Eller nej, inte vilken text som helst. För denna är så mörk att den blir ljus.

4. Hurula - Om jag tänker alls
Jag vet att det finns nissar som samstämmer denna poprockdänga med hockeylaget från hans hemstad (Luleå) men jag väljer att upproriskt särskilja de två. För detta är mer än bara en temalåt och detta är mer än mycket annat i denna kategori. För om jag tänker “svenska musiker” så dyker denna punkpräglade herre genast upp i knoppen med en hel drös hits att fylla ut topplistor med. Denna öser från att du trycker play, sedan njuter du bara av dess poetiska perfektion.

3. Frida Hyvönen - Sjön
“Prestigelös popdrottning med excentrisk elegans” - där har du rubriken till hennes personporträtt i tidningen Magiska Musiker. För här finns ett djup som tar en hela vägen ner och förbi avgrunden där ett helt outforskat område väntar. Dit tar hon oss i denna berättelseballad som fångar en lika väl för sitt iskalla innehåll som sin melankoliska melodi. Hon sticker ut på så många anmärkningsvärda, underbara sätt och kanaliserar det i vad jag kungör som hennes företrädande mästerverk. Det skadar inte heller att hon är västerbottning.

2. Carola - Säg mig var du står

En schlagerdrottning har en hälsning till de som kämpar sig igenom detta prövande år:

En tro på framtiden
En tro på sanningen
En tro på gemenskapen
Någon gång
Någonstans
Någon dag

Jag tror det räcker så.

1. Nationalteatern - Men bara om min älskade väntar
Denna satte jag som etta på min lista över tidernas bästa ballader så jag kan väl inte göra mer än att citera mig själv i det här fallet:

Det är svårt att förstå att detta är en cover av just den anledning att den är så mycket bättre än originalet. Dessa ord har man myntat många gånger men vad som gör de så tunga i detta skede är det faktum att originalet skrevs av självaste Bob Dylan och den mästertolkningen skojar man ju inte bort. Totta gör den om möjligt djupare och om möjligt mer sentimental. ”Om imorgon inte kändes så oändlig, då är ensamhet ett ord som inte finns” – inga mer ord någonsin nödvändiga.

Bubblare:
Markus Krunegård - Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
Kjell Höglund - Genesarets sjö
Laleh - Bjurö klubb