El condor pasa
Kategori: Uppskattning
Hallå i vårvärmen!
Längesedan sist... Men nu är han tillbaka, the one and only Lejonmannen, för att leverera den prosapoesi han så gärna associerar sig med. Komfortabeln avdomnad från allt tjoller och tjabbel som den allsmäktiga asaguden "verkligheten" kan komma att kasta mot hans anlete. Nog med tredjepersonstragedi. Här är jag, som sagt. Nedkliven från den måndagliga melankolikullen med en blick långt bortom den historiska horistonten. Jag må vara otydlig, och ska genast bli mer specifik i mitt skriftalster. Det var mitt efterlängtade avvikande från den långa vintergata vi så motvilligt vandrat längs under de evighetslånga kallsinnighetsmånaderna i dessa landsdelar. Våren är kommen, och Valborg snabbt passerad. Den avnjöts bland solsken och eldsjälar med ett skimmer av de sommarskisser som sinnet så snabbt målar upp kring dessa tider. Vad händer nuförtiden då? Ja, den gode Mumford-mumriken ska få bli förkroppsligad i form av sitt livs andra livespelning med bloggbringande bandet i fråga. Inte med själva bandet då, förstås. Utan en konsert ska bevittnas, och det i Sveas bästa stad också. Skutan styrs mot Götelaborg på söndag för två timmars hänförande hörkonst i folkpopens tonstärkande tecken. Ett längre inlägg utlovas efter detta, då det Little Lion Man-formade inspirationsskrivandet aldrig kommer glöda som det gör just då. Nåväl! Vår som sagt. Den böljande briseringen av dofter, klanger och bara allmän übertagg bokstavligen frodas frenetiskt runtom oss. Man hör den klingande kondoren susa förbi med gudabenådat glädjeskänkande att vispa av från de värmebringande vingarna. Och idag gör den det för dig, min kära mamma, då du passande nog fyller år vid begynnelsen av denna berikande benådartid. Grattis, än en gång. Du kommer alltid vara den största stjärnan i mitt liv.
Längesedan sist... Men nu är han tillbaka, the one and only Lejonmannen, för att leverera den prosapoesi han så gärna associerar sig med. Komfortabeln avdomnad från allt tjoller och tjabbel som den allsmäktiga asaguden "verkligheten" kan komma att kasta mot hans anlete. Nog med tredjepersonstragedi. Här är jag, som sagt. Nedkliven från den måndagliga melankolikullen med en blick långt bortom den historiska horistonten. Jag må vara otydlig, och ska genast bli mer specifik i mitt skriftalster. Det var mitt efterlängtade avvikande från den långa vintergata vi så motvilligt vandrat längs under de evighetslånga kallsinnighetsmånaderna i dessa landsdelar. Våren är kommen, och Valborg snabbt passerad. Den avnjöts bland solsken och eldsjälar med ett skimmer av de sommarskisser som sinnet så snabbt målar upp kring dessa tider. Vad händer nuförtiden då? Ja, den gode Mumford-mumriken ska få bli förkroppsligad i form av sitt livs andra livespelning med bloggbringande bandet i fråga. Inte med själva bandet då, förstås. Utan en konsert ska bevittnas, och det i Sveas bästa stad också. Skutan styrs mot Götelaborg på söndag för två timmars hänförande hörkonst i folkpopens tonstärkande tecken. Ett längre inlägg utlovas efter detta, då det Little Lion Man-formade inspirationsskrivandet aldrig kommer glöda som det gör just då. Nåväl! Vår som sagt. Den böljande briseringen av dofter, klanger och bara allmän übertagg bokstavligen frodas frenetiskt runtom oss. Man hör den klingande kondoren susa förbi med gudabenådat glädjeskänkande att vispa av från de värmebringande vingarna. Och idag gör den det för dig, min kära mamma, då du passande nog fyller år vid begynnelsen av denna berikande benådartid. Grattis, än en gång. Du kommer alltid vara den största stjärnan i mitt liv.
