Den Lilla Lejonmannen

Den galopperande flumskrivaren rider igen och tänkte upplysa min lilla läsarskara om vad som faktiskt försiggår i min för tillfället hektiska vardag. Min karriär som telefonstöttare är nu över och jag har valt att satsa allt mitt kommande treåriga krut på att fördjupa mig i det vi vanligtvis kommunicerar med; vårt språk. Delvis varför det ens finns och delvis hur de artikulerar i de kaffe- och fotbollsframgångsrika länderna mot varmare breddgrader av världen. SPANSKA, förstås. Eller "español" då, som de säger med sådär tydligt läspande röst... Nåväl! En utmaning indeed, men om det inte är en sådan är det ju inte värt att utföra. Right? Så känner då jag, och det är prio i mitt sedvanligt sinnesbaserade framtidstänk. Byter skrivbord mot skolbänk. Headset mot lärarröst. Tangentbord mot kollegieblock. Mustryck mot penndrag etc etc.. En omväxling som sagt! Den omväxling jag anser vara nödvändig och grundläggande för att jag ens valde att befästa mitt lilla skatbo i den här staden från första början. Så "back to basics" som sagt, och det känns bara bra. Det känns helt jäkla uppeggande om jag ska vara ärlig! Se vad denna torftighetstid har att erbjuda med alla dess intellektsprövningar och tålamodstest. Spontant uppfattar jag det mest som en lång gårdakvarnsvandring med lite skit emellanåt. Lite som livets teater framspelar sig i allmänhet, med både utfyllnad och tomhet mixat i nån slags utvecklingssoppa. Det är en process i alla fall, som man får lov att respektera vare sig man vill eller inte. Aja, mitt mål är i alla fall att utveckla mina språkkunskaper en stor aning. Vart det nu kan leda låter jag ambitionen utvisa. Just nu leder den till de andalusiska fornrikesbergen där jag frågar en gammal bonde om vägen till närmsta civilisation.. Utmaningar som sagt! Det var allt jag hade att säga för idag. Adiós