Den Lilla Lejonmannen

Denna mörklagda oktobersöndag ihopknuten med idrottsliga nederlag och andra hiskligheter vill jag passa på att poängtera en del saker. Först av allt, så hoppas jag ni alla haft en trevlig helg. För min har varit si sådär halvdant upp- och nedåtpendlande, så att säga... Skrev ju det kära högskoleprovet igår, med en efterhandsstämma som skriker "förlita dig på betygen istället!" och en inre kännedomsmaskin som maler ut en hel del ringrostighetspåminnelser och allvetaravsaknad. Nåväl! Nu är det gjort i alla fall, och som de engelsktalande bergsbestigarna säger: "It is hard to fail, but it is worse never to have tried to succeed." och det är så förbaskat jäkla sant alltså... Jag har i alla fall försökt, och det stillar mina inre kioskvältarkrävare en aning. I övrigt gick helgen käpprätt åt pipsvängen för de favoritlag som spelade och det blev några rejäla slag under bältet resultatmässigt. Men motgång skapar tålamod och tapperhet säg! Så får se det som konstruktivt uppbyggande bara. På tal om konstruktivt så börjar det gå mot något ljusare dagar (så att säga) på vardagssysslefronten med den här evigt lysande hoppfullhetslampan i mitt huvud tindrande som aldrig förut och en beslutsamhetsbana mer tydlig än någonsin att följa med min metaforiska Ford Mustang till framtidsledsagare. Och det känns bra. Jag har ju inlett lite av ett nytt kapitel i mitt liv och det kändes inte annat än nödvändigt. Få komma ifrån de driftighetsuppsugande dementorernas reservat, vända sida i den något spänningsstagnerande återberättarboken och bara ta sig an en ny blank sådan. Det är jag just nu amigos! Och det är jag stolt över att kunna annonsera. Aja, det var allt för denna helg. Höres, peace