Den Lilla Lejonmannen

Säger vi från den mysiga vårsolshyddan idag då Señor Goväder kommit på besök igen efter två snudd på traumatiska dagar med Mr Rain & alla hans rackartygsvänner i hamn... Helgen har passerat snabbare än debuten i sängkammaren och varit sådär fantastisk som så många helger på sista tiden har blivit. En blott Jack Daniels-utdelande 22-årsdag kallade för en efterlängtad weekend-vistelse för några hemvändare ifrån det björkiga sydost som man bara inte kan ha ett tråkigt veckoavslut med... Awesome är de! Evig cheers för det. Nåväl, annars då? Förutom den sofistikerade födelsedagssammankomsten på fredagsaftonen blev det diverse alkoholförtäring med vissa av eldsjälarna ovan under gårdagen med slutresultat á la en Newcastle för mycket möjligtvis... Well, you know me! Tänker sällan som att det finns en morgondag. Ever. Aja, trevligt var det i alla fall. Innan man gjorde staden osäker som vanligt då. Alltid roligast på tha preparty, hur f-n kommer det sig egentligen? Känns som man kanske borde hemmafestalisera hela det här partyupplägget lite, men då får jag automatiskt den här semikriminella känslan av att vara lite sån här smygpartytonåring igen och den tiden är ju sedan länge förbi... Tror jag då. Aja, på den tiden hade man ju någorlunda begränsat utbud i alla fall! Numera finns ju den goda glasbanken tillgänglig för alla möjliga sorters inköp av alla möjliga sorters mängder. Tyvärr. Men hur som haver, vi lämnar det här ångestframkallande spontanelementet en gnutta och fokuserar på den soliga eftermiddagen och kvällen som väntar istället. Det "firas" i form av Mommy's Street-besök på glada Morön med god mat och en gosig liten dvärgpudel som vi nyligen införskaffat. Himla gosig är han den lilla saken. Detta följs troligen av klassfilmstittande och sedan lite ishockey på televisionsapparaten. Vill därför passa på att hedra den tappra fanatikerstad vi i Boston är "about to eliminate" som det så vackert kallas och lägga deras fina logga i slutet av inlägget. Det var allt för idag. Peace & love.