Nu kan du få mig så lätt
Kategori: Dagen efter
Tjena goddagens
Sliten som en Optimus Prime efter sin final battle försöker jag ta mig an den mentala kampen mot det onda evighetsfenomenet "ångesten" som är en tapper och väldigt uthållig motståndare denna glädjesänkande afton... Just tagit mig genom nåt som varit en ganska lugn och kaotisk helg på samma gång, med händelser mer oförutsedda än en fotbollsmatch med Newcastle United och en spontanitet lika påtaglig som puben McLarens efter 02.00 i New York. Vill inte gå in så mycket närmare på dessa chillaxingkombinerade laglöshetspådrag men oförutsett var det. Allt jag kan säga. Hur som helst jäkligt nöjd med helgen som just passerat och det mesta av den uppskattningen kan eldsjälarna i min presence ta åt sig av. Har liksom räddat det här istidshalvåret som vi just genomhärdat i vår lilla guldstadshåla till vinterby och med deras inkommensurabla närvaro kombinerat med ett hockeylag vars dominanas äntligen blivit bekräftad tycks ändå denna på förhand deprimerande tidsepok kännas ganska helhetsfångat i efterhand. Så tusen tack till hjältarna i dessa sammanhang, som sagt. Tack för att ni räddat mitt vinterhalvår. Nu börjar även den mest underhållande tiden på året träda fram. Den med samma händelsehalt som en lördagnatt i Barcelona och man bara inte kan få nog av. Tyvärr lite för lätt att vänja sig vid men vad gör man? Vi är instinktiva varelser som anpassas efter de situationer vi trivs med bäst... Så bara rätta sig i det mäktiga evolutionsledet liksom! Jag är bara nöjd över att ha klarblå himmel någon dag i veckan och ljust efter 14.00 för en gångs skull. Så raseras ju liksom ens demands under en mörkaktig säsongsväder-era i vår socken till Norrlands-metropol... Nåväl, inte orka lägga tid på klaga säg! Men bara sådana vi är. Klagar på vädret och SAIK:s powerplay. Höhö. Näe, nu är tiden kommen för allas vårt Fotbollskanalen Europa och även min avrundning i detta inlägg. Bloggtiteln ovan är en simpel och klassisk hyllning till kung Håkan Hellström. För alltid han alltså... Peace cheers.
Sliten som en Optimus Prime efter sin final battle försöker jag ta mig an den mentala kampen mot det onda evighetsfenomenet "ångesten" som är en tapper och väldigt uthållig motståndare denna glädjesänkande afton... Just tagit mig genom nåt som varit en ganska lugn och kaotisk helg på samma gång, med händelser mer oförutsedda än en fotbollsmatch med Newcastle United och en spontanitet lika påtaglig som puben McLarens efter 02.00 i New York. Vill inte gå in så mycket närmare på dessa chillaxingkombinerade laglöshetspådrag men oförutsett var det. Allt jag kan säga. Hur som helst jäkligt nöjd med helgen som just passerat och det mesta av den uppskattningen kan eldsjälarna i min presence ta åt sig av. Har liksom räddat det här istidshalvåret som vi just genomhärdat i vår lilla guldstadshåla till vinterby och med deras inkommensurabla närvaro kombinerat med ett hockeylag vars dominanas äntligen blivit bekräftad tycks ändå denna på förhand deprimerande tidsepok kännas ganska helhetsfångat i efterhand. Så tusen tack till hjältarna i dessa sammanhang, som sagt. Tack för att ni räddat mitt vinterhalvår. Nu börjar även den mest underhållande tiden på året träda fram. Den med samma händelsehalt som en lördagnatt i Barcelona och man bara inte kan få nog av. Tyvärr lite för lätt att vänja sig vid men vad gör man? Vi är instinktiva varelser som anpassas efter de situationer vi trivs med bäst... Så bara rätta sig i det mäktiga evolutionsledet liksom! Jag är bara nöjd över att ha klarblå himmel någon dag i veckan och ljust efter 14.00 för en gångs skull. Så raseras ju liksom ens demands under en mörkaktig säsongsväder-era i vår socken till Norrlands-metropol... Nåväl, inte orka lägga tid på klaga säg! Men bara sådana vi är. Klagar på vädret och SAIK:s powerplay. Höhö. Näe, nu är tiden kommen för allas vårt Fotbollskanalen Europa och även min avrundning i detta inlägg. Bloggtiteln ovan är en simpel och klassisk hyllning till kung Håkan Hellström. För alltid han alltså... Peace cheers.
