Den Lilla Lejonmannen

Tiden är nu kommen för den officiella timnedräkningen till min avfärd mot landets bättre delar där jag ska få återförenas med människor jag saknat sedan tidig fjolårsvår under en weekend mer efterlängtad än det första mandomsprov man avklarat i sin ungdom. Lovade mig själv vid den halverst motvilliga hemflytten för ca tio månader sedan att jag aldrig skulle låta ett helt år passera innan mitt obligatoriska återbesök till västkuststaden trädde i kraft, oavsett tidlöshet eller ödesdiger fattigdom, vilket jag inte tillåtit heller och nu är jag bannemig så taggad att jag knappt kan genomföra en vanlig NHL 13-match längre... (and then it's extreme). Blir en minst lika speciell upplevelse som återbesöket till min andra gamla bostadsort ifjol då jag connectade på samma evighetspräglande nivå även i denna hjärtvärmande storstadsmetropol under mina 8 livsberikande månader i protesfabriksparadiset. Nej, försöker bara suga in det hela gång på gång... Före tuppen imorgon sitter jag alltså på ett plan till Narnias minst lika livsuppmuntrande grannland Nostalgia där jag ska få ta igen så obeskrivligt mycket efterlängtad tid jag förlorat de senaste Norrlandsdominerande domedagsmånaderna och jag får äntligen ha riktigt riktigt kul i en stad jag faktiskt älskar. Oförtjänt eller inte (couldn't care less) är det något vi alla mår bra av emellanåt, för en sådan känslomässig urladdning och sentimental avreagering kan behövas för de mer framåtriktade sinnena. Always. Så NO MERCY åt något konsekvensförutsättande håll denna känsloväckande återblickarweekend som mitt lyckocentra eftersträvat under alldeles för många månader nu... Då jag just undermedvetet påmindes om att mina kläder inte kommer packa sig själva så bör jag nog ta tag i det ganska snart. Eller typ nu egentligen. Så cheers på er där ute! See you on the other side :-)