Den Lilla Lejonmannen

I det ordkraftiga svetsarpalatset har vi idag lite personlighetsobservationer att mala ner i den djupa köttkvarnen av tidsfördriveri... Gäller huvudsakligen såna här uppseendeväckande och aningen nervgående karaktärsdrag som vissa besitter sedan ego födelsebegynnelse. Skillnaden mellan mig och avslappnade/mogna människor är att jag finner dessa som välsignelser man fick från gnabbarguden ovan och något man borde omhulda snarare än avhysa. Jag tycktes själv bli översköljd av detta förargelseframkallande periferi vid min ankomst till denna vänlighetsvärld och det är något jag "cherishar" varje dag. På mer eller mindre uppenbara manér... Vet inte om det är nån slags upprorsmakarkänsla som folk från revolutionstiderna föddes med eller bara något skoningslöst man lyckliggjordes med kring ens mognande sinnestid och tankegång, men hur som helst är det ganska awesome att besitta för ju mer Hancock (ni vet "superhjälten" Will Smith spelade i en halvdåsig actionkomedi från 2008) man är desto mindre nödvändigiserar man okända människors åsikter i sin existens under dess gång. Så jag vill nu ta tillfället i akt och passa på att tacka den som nu lovprisade mig med denna barmhärtighetsbesparande individualitet och betrygga denna gudomlighet med löftet att behålla den långt framöver! Aja, det var allt jag hade att säga för idag. Höres, peace