Den Lilla Lejonmannen

Sliten som en kenyansk maratonlöpare sitter jag idag och värmer mig i den lilla baksmällestugan efter en helg mer uthärdande än en brottningsmatch mot en isbjörn i sin fysiska toppform... Umeå levererade som vanligt men överträffade sig själv en aning denna impulsbeivrande brännbollsweekend med ett jäkla drag natt som dag och bara dundertrevliga lycko-överraskningar som tycks ha stått på kö till den himlaport som staden skulle visa sig bekomma under dessa blixtvisiterande sällskapsdagar. Blandade upplevelser ofcourse, men allt som allt ett sjujäkla högtidsdrag med en trivsamhetsatmosfär som man nästan kunde fingra på vid vissa tillfällen som erbjöds. Känns mer och mer som den här staden halverst kallar på en då helger som dessa känns givande på mer än bara ett eldsjälsumgängande vis och man lockas alltmer till att befästa sitt lilla framtidsambitionerande bo i denna "Skellefteå Senior" som man lätt kan referera den till... Awesome på så många sätt, och man känner kraftigt vad man saknat i sin vardag de senaste påfrestande månaderna! Men nåväl, nu tillbaka på bitter verklighetsmark igen och ny vecka väntar med samma kraftiga livsomställningshjul att spinna sig igenom med spänning och ofrivillig hoppfullhet. Sommaren officiellt här i alla fall, med en lägenhet som kokar likt en nordfinsk bastuflotte och en bräda vars hjul tycks snurra snabbare ju närmare min 22-årsdag vi kommer. God bless these times i alla fall, och må vi få njuta av fortsatt dagsljusvälsignad värme framöver. Nu ska jag likt alla mina solmästarbröder runt vårt kära landskap skaka John Blunds förtrollande hand väldigt vänligt och gå in i efterlängtad uppladdningssömn för några givande timmar... Hoppas alla haft en lika trevlig helg som jag! Godnatt, cheers