Den Lilla Lejonmannen

Denna svartgula tyskdominansafton har jag försökt knyta samman alla praktfulla livsförgyllarhändelser som inträffat de senaste obeskrivliga rewind-veckorna... Svårt med simpla bloggord, så att säga, men den mer eller mindre instabila kringlevnadsstruktur som uppstått den sista tiden tycks ha stabiliserats med diverse oöverträfferliga idrottsevenemang som bara sköljt igenom min volatila vardag likt den sista tidvattenvågen brukar göra... Kallt men betryggande liksom! Mitt nybörjarkorthus till pre-strukturerade lösdrivarferie börjar alltmer luckras upp och bli till små ofixbara bitar som bara ligger på marken och samlar damm till de till slut förmultnar med naturgången och bara glöms i det förflutna. Hur som haver... Om man bortser från den smärre vacklarvandring jag just nu tycks befinna mig på så lyckas jag ändå hitta den här balansen mellan gott och ont hela tiden. "I get through", som jag brukar tänka högt för mig själv. Låter också/alltid värre än det verkligen är, så don't worry gott folk! Korthusbyggandet börjar gå från nivå novis till specialist numera så som den "Wayward son" jag är kan det bara bli bättre härifrån, det är det enda jag vill bekräfta lite blygsamt så här innantill... Aja, nu har jag skriftvimsat tillräckligt för denna gång! Höres, cheers.