När lyktorna tänds
Kategori: Ångest
Hallå i stugorna!
Bakfull som en kvacksalvare sitter jag och grubblar på ren Professor Balthazar-nivå hur jag i hela friden ska ta mig igenom resterande av denna ångestvridarafton... En gårdag av pure awesomeness-klass med mingel på Filip & Fredrik-manér hos bröderna Johansson med diverse hockeykortsnostalgi logiskt kombinerat med NHL-matcher och annat tidkvalificerande gick av stapeln igår. Grymt nöjd med kvällen som kryddades av en grattiskram till Kapten Ericsson himself under krogbesöket senare (starstruck är mitt andranamn you know) och allmän övertörst på lördagkvällskvisten as usual... Aja, man lever bara en gång säg! YOLO osv osv... Hur som helst, den kanske bästa helgen nånsin i Skellefteå Stad börjar nå sitt deprimeringsframkallande slut och kan bara summeras på ett sätt egentligen och det är givetvis "Vi på västra stå har aldrig tvivlat..." IN ETERNITY liksom. Så stort detta SM-guld att man kommer behöva en mer eller mindre bokstavlig smäll på käften och ett klassiskt Coach Carter-vrål rakt i fejjan för att man ska kunna suga in vad som faktiskt inträffat i vår kära Norrlandsby denna välsignade historiehelg. STORT är det, inget snack om den saken. Aja, i övrigt då? Livet rullar på någorlunda och med diverse journalistambitioner börjar man försöka ställa om sinnet till det mer seriösa slaget och rikta in sig på skolbänkshäng till hösten som komma skall. Känns bra att ha ett mål i alla fall! Det är ett som är säkert. Den närmaste framtiden blir det mer underbar narkosport (den som får mig HOOKED så att säga, dvs fotboll & ishockey då...) och annat socialt samlingsuppmuntrande. Nu ska jag bege mig mot Morön för besök hos lillebrorsan igen. Sen spendera kvällen med gänget i Band of Brothers, God bless den serien alltså... Cheers & hugs :-)
Bakfull som en kvacksalvare sitter jag och grubblar på ren Professor Balthazar-nivå hur jag i hela friden ska ta mig igenom resterande av denna ångestvridarafton... En gårdag av pure awesomeness-klass med mingel på Filip & Fredrik-manér hos bröderna Johansson med diverse hockeykortsnostalgi logiskt kombinerat med NHL-matcher och annat tidkvalificerande gick av stapeln igår. Grymt nöjd med kvällen som kryddades av en grattiskram till Kapten Ericsson himself under krogbesöket senare (starstruck är mitt andranamn you know) och allmän övertörst på lördagkvällskvisten as usual... Aja, man lever bara en gång säg! YOLO osv osv... Hur som helst, den kanske bästa helgen nånsin i Skellefteå Stad börjar nå sitt deprimeringsframkallande slut och kan bara summeras på ett sätt egentligen och det är givetvis "Vi på västra stå har aldrig tvivlat..." IN ETERNITY liksom. Så stort detta SM-guld att man kommer behöva en mer eller mindre bokstavlig smäll på käften och ett klassiskt Coach Carter-vrål rakt i fejjan för att man ska kunna suga in vad som faktiskt inträffat i vår kära Norrlandsby denna välsignade historiehelg. STORT är det, inget snack om den saken. Aja, i övrigt då? Livet rullar på någorlunda och med diverse journalistambitioner börjar man försöka ställa om sinnet till det mer seriösa slaget och rikta in sig på skolbänkshäng till hösten som komma skall. Känns bra att ha ett mål i alla fall! Det är ett som är säkert. Den närmaste framtiden blir det mer underbar narkosport (den som får mig HOOKED så att säga, dvs fotboll & ishockey då...) och annat socialt samlingsuppmuntrande. Nu ska jag bege mig mot Morön för besök hos lillebrorsan igen. Sen spendera kvällen med gänget i Band of Brothers, God bless den serien alltså... Cheers & hugs :-)
